Best Selling Books by Jon Fosse

Nobelpriset i litteratur 2023 Tre av Jon Fosses tidiga romaner samlade i en volym. Med Stängd gitarr, Båthuset och Flasksamlaren introducerades Fosse för den svenska publiken. Hans formmedvetna, musikaliska prosa och hans förmåga att tränga djupt in i människors medvetanden, alltid med ett socialt inkännande perspektiv, framträder i all sin subtila kraft redan här. Stängd gitarr (1985) I denna suggestiva roman får vi följa en ung kvinna under ett knappt dygn av hennes krisdrabbade liv. Utan utbildning och med ett av en olycka delvis vanställt ansikte har hon hamnat i en större norsk stad med sitt barn som hon själv har hand om. När hon en morgon kliver ut i farstun går dörren i baklås. I lägenheten ligger hennes drygt ettårige son ensam. I panik flyr hon från bostadsområdet och börjar planlöst driva runt, medan hennes förvirring växer. Båthuset (1989) På sitt vindsrum i föräldrahemmet sitter berättaren och skriver ned de händelser som utspelats under den gångna sommaren. Hans bäste barndomsvän har varit på besök i hembygden. Men en oförlöst svartsjukeepisod från tonåren har hela tiden stått emellan dem och blossar upp på nytt. Vad som hänt är – på ytan – inte särskilt mycket. Men han vet att den en gång möjliga fristaden i livet, med dess drömmar om närhet och konstnärskap, nu är ouppnåelig. Flasksamlaren (1991) Längs storstadens gator vandrar en ensam man utan tillflyktsort. Något plågar honom svårt, något som har att göra med hans förhållande till omvärlden – kvinnor, bekanta, föräldrar. Han närmar sig människor och glider omedelbart ifrån dem. Kvar inom hans synfält blir bara en nattlig flasksamlare, en lodis med alla tecken på utslagenhet. Men dennes blick kan han inte befria sig ifrån.

Was macht uns zu denen, die wir sind? Warum leben wir gerade dieses Leben und kein anderes? Asle, alternder Maler und Witwer, wohnt allein an der Südwestküste Norwegens. In der nächsten Kleinstadt liegt ein anderer Asle, ebenfalls Maler, im Krankenhaus, zerfressen vom Alkoholismus. Asle und Asle sind Doppelgänger, zwei Versionen desselben Lebens, zwei Versionen derselben Person, die beide mit existenziellen Fragen zu kämpfen haben. In diesem letzten Teil von Jon Fosses Heptalogie verfolgen wir in Rückblenden das Leben der beiden Asles als junge Erwachsene: Der Erzähler lernt seine große Liebe Ales kennen, tritt in die katholische Kirche ein und verdient seinen Lebensunterhalt mit dem Versuch, alle Bilder, die in seinem Kopf bereits existieren, auch zu malen. «Die Lektüre der Heptalogie über die Abrechnung eines alternden Mannes mit den verflochtenen Realitäten von Gott, Kunst, Identität, Familie und dem Leben an sich erfüllt mit großer Ehrfurcht für die immense metaphysische Kraft dieses Texts.» The New York Times «Eine tief bewegende Erfahrung.» The New York Review of Books

Alida ist hochschwanger, sie hat ihrem Elternhaus den Rücken gekehrt und sucht nun gemeinsam mit Asle nach einem Ort, an dem sie ganz für sich und miteinander sein können. Doch wohin sie auch kommen überall weist man sie ab, beschimpft sie und schlägt ihnen die Tür vor der Nase zu.

Nel 2013, Jon Fosse si è convertito al cattolicesimo. Dopo essersi dimesso dalla Chiesa di Norvegia per protesta a sedici anni, in seguito ha ritrovato la sua strada verso una visione religiosa del mondo attraverso la scrittura. Affascinato prima dallo gnosticismo e dal misticismo cristiano, quindi attratto dal movimento quacchero, si è infine convertito al cattolicesimo. Che cosa è successo lungo questo percorso? In Il mistero della fede, il teologo e cattolico Eskil Skjeldal discute con Fosse la sua conversione in un dialogo serrato sulla fede e su Dio, le esperienze spirituali e mistiche, la scrittura, l’alcolismo e la sofferenza, e su ciò che pensa Fosse delle posizioni della Chiesa cattolica in ambito sociale e nel campo della morale sessuale. Un breve libro prezioso, uno sguardo decisivo nel pensiero di uno scrittore fondamentale del nostro tempo.

Enth.: Barnet ; Mor og barn ; Sonen.

I den mørke skogen. Ein mann køyrer av garde utan å vita kvar han skal. Han vekslar mellom å ta til høgre og til venstre og kjem til slutt inn på ein skogsveg med djupe hjulspor. Han stoppar ikkje før bilen står bom fast i ei tuve og kjem korkje fram eller tilbake. Det byrjar å snø, det blir mørkt og kaldt. I staden for å gå etter hjelp går mannen innover på ein sti i skogen. Han gjer det sjølv om det allereie har vorte så mørkt at han knapt ser noko mellom trea, og sjølv om han tenkjer det er toskeskap å gjera slikt. «Særleg verre enn dette hadde eg vel aldri oppført meg, fyrst køyre bilen min fast og så gå inn i skogen for å finne hjelp, korleis kunne eg vel koma på tanken at det var hjelp å finne i skogen, i svarte skogen inne, for ein tanke, nei det vart aldeles feil å kalle det for ein tanke, det var meir eit påhitt, noko slikt, eitkvart eg berre hadde kome på. Tullete, var det. Reine toskeskapen. Dumskap. Rein og skir dumskap.» «Kvitleik» er ei lysande forteljing om grensa mellom liv og død.

I den tredje och sista delen av "Septologin" närmar det sig julafton. Asle känner sig kraftlös men är färdig med sin målning, och för första gången har han tackat ja till att fira jul med grannen Åsleik och hans syster Gro. Genom tillbakablickar följer vi livet för Asle och hans namne. Asle möter den stora kärleken i Ales, finner den katolska tron, får ställa ut på galleri och kan leva på att måla alla de bilder som finns inuti honom. Den andre Asle gifter sig också, men bröllopet slutar i tragedi."Septologin" är en storslagen berättelse om konst, Gud, alkoholism, vänskap och tiden som går. Det handlar om döden, men också om vad det vill säga att vara i livet.[Bokinfo].

I andre bandet av Jon Fosses prisbelönta storverk "Septologin" möter vi Asle under gymnasietiden. Han träffar då och då en gammal bekant, tyskungen Sigve, som har suttit inne ett par gånger för mindre förseelser och nu arbetar på möbelfabrik, läser böcker och dricker stora mängder. Genom Sigve träffar Asle sin namne, som också är konstnär och liknar honom på pricken. Den andra Asle kommer in på konstskolan utan studentexamen på grund av sin uppenbara talang. Asle hoppas att detsamma kan hända honom. Under en resa till Björgvin träffar han så Ales, och de två unga kan inte ta ögonen från varandra. "Septologin" är en storslagen berättelse om konst, Gud, alkoholism, vänskap och tiden som går. Det handlar om döden, men också om vad det vill säga att vara i livet.

C''est vrai qu''il n''est pas un chien ordinaire, il est un chien sans pareil, c''est la vieille Oline elle-même qui l''a dit, elle raconte beaucoup de bêtises, mais de temps en temps elle laisse tomber un mot sensé, et elle a souvent dit qu''il était un chien sans pareil, et le chien Websterr sait très bien qu''il est un être à part, car il est Websterr le chien solitaire, pense le chien Websterr en courant le long du trottoir sur ses longues pattes agiles (...).

Dans le récit d''une vie, Le Nom découpe un moment, celui où, dans la Norvège d''aujourd''hui, une adolescente enceinte retourne chez ses parents avec le garçon. Elle est venue seule, il l''a rejointe. Elle ne se sent pas très à l''aise dans cette maison, où dorment des objets signalant les désillusions, telle la photo du mariage des parents. Le garçon se replie dans un livre. Survient un ancien amour, Bjarne. L''Enfant commence dans une grande ville, un soir de pluie. A un arrêt de bus, le jeune Fredrik croise Arvid, la cinquantaine. Fredrik boit, l''autre collecte les bouteilles vides. Agnès passe par là. Arvid repart. Entre les deux qui restent s''instaure un de ces dialogues caractéristiques de la manière de Fosse : où les répliques tissent entre les personnages un espace dense et magique, qui les abstrait de la réalité environnante, les élève au-dessus du spectateur, à un plan de réalité qui pourrait être celui du rêve ou du conte.

Aus dem Norwegischen von Hinrich Schmidt-Henkel. Düsseldorf, Mitte des letzten Jahrhunderts: Der norwegische Maler Lars Hertervig ist verliebt, wahnsinnig verliebt in Helene. Blau wie Helenes Augen ist der kleine Riss in der Wolkendecke, der seinen Landschaften ihr einzigartiges, geheimnisvolles Leuchten schenkt. aber Helene ist noch ein Kind, gerade fünfzehn Jahre alt. Lars darf das Mädchen nicht lieben und verliert darüber den Verstand. Er wird in seine Heimat abgeschoben und in die Hände von Ärzten gegeben. Die Diagnose: Melancholie. Lars will malen, nichts anderes, doch die Ärzte verweigern ihm Pinsel, Stifte und Farben. Ihm bleibt nur die Flucht.

"Lars Hertervig é um jovem norueguês quaker de origem pobre. Graças à ajuda de um mecenas, estuda arte em Düsseldorf, na Alemanha, mas padece com terríveis inseguranças, obsessões sexuais e delírios incapacitantes. Em uma prosa hipnótica, magnética, o dramaturgo e escritor norueguês Jon Fosse descreve em Melancolia um dia de crise e a sua repercussão anos mais tarde na vida do próprio Hertervig - e mais de um século depois na vida de um escritor inspirado pela obra do artista, que existiu de fato. Retrato extraordinário da mente perturbada de um artista, o livro revela uma consciência assustadoramente frágil, mas capaz de apreender com grande sensibilidade a beleza e a luz que há no mundo."--

Includes the plays Someone is Going to Come, The Guitar Man, The Name and The Child In Someone is Going to Come the two of them want to be together, just the two of them, so they leave the city and buy a remote house by the sea. But is it possible to do what they want to do? Won''t somebody come? Surely someone will come. The Guitar Man is a poignant monologue in which a busker sings songs to an audience that is always on the move, always passing him by. The Name (winner of the Ibsen Prize in Norway) tells the story of an estranged family forced to live under one roof. When a pregnant girl and the father of the child have nowhere to live, they move into her parents'' house. But the parents have never met the father-to-be, and don''t yet know about the pregnancy. In The Child a man and a woman find each other in a bus stop on a rainy night. They hold each other close. They rent an old house out of town. The woman becomes pregnant. But the child is too small to survive. In these four varied plays Jon Fosse''s unique linguistic style, at once poetic and naturalistic, magnifies the love and pain of ordinary people seeking to live their lives. Cast sizes: 3,6,1,6

Hélène Winckelmann est là, debout dans sa chambre à lui, et elle dénoue ses cheveux. Et lui, Lars Hertervig, élève à l''école des Beaux-Arts de Düsseldorf, regarde Hélène Winckelmann. Et puis, lentement, Hélène se tourne vers lui. Et Hélène le regarde, et il voit ses yeux bleu clair. Et une lumière, claire comme le ciel le plus bleu, se fait soudain en lui. Et il sait alors que, sans Hélène, il ne sera qu''obscurité.

Deux amis d''enfance se retrouvent après une longue séparation. L''un - le narrateur - est resté au village, n''a pas fait d''études, habite toujours chez sa mère et vivote en jouant de la guitare dans les bals du samedi soir. L''autre - Knut - est parti en ville, a fondé une famille et est devenu professeur de musique. Il revient maintenant pour les vacances avec sa femme et ses enfants. Pendant trois jours d''été un drame va se nouer entre le narrateur, Knut et sa femme - drame où se mêle le désir et la jalousie et qui prend sa source dans l''enfance des deux hommes. D''une rare intensité, portée par une langue rythmée et obsédante, La Remise à bateaux (Naustet, 1989) a imposé Jon Fosse comme un des auteurs les plus importants des pays nordiques. " Je cherche une écriture simple et concrète et j''espère toucher en même temps aux grandes questions de la vie ". La langue de Jon Fosse sape les habitudes et le confort du lecteur. Toute son œuvre se développe en tension entre l''intimité du foyer scandinave, et l''inquiétante immensité du fjord au bord duquel il a grandi.